I dag är det andra dagen jag gör praktik på ett äldre boende, det är faktiskt ok. Var rädd för det gamla men helt enkelt så har jag varit rädd för att möta min egen ålderdom när jag ser andra gamla. Men det är ok och jag kan finnas och prata med andra människor och få lyssna på hur de har och hur de mår och saknaden och en längtan bort till något annat.

Hur lika dessa människor kan vara små barn fast de är stora och även lite krävande.

Jag har fått vara med att fira en 99 år gammal kvinna idag, det är något helt otroligt. Det fick mig att tänka tillbaka när Edla Nilsson fyllde 100 år 1975.

Edla Nilsson blir firad av Olof Palme 9 april 1975, på äldre boendet jag arbetar på.

Jag ler fortfarande, så jäkla glad

Lovisa som föddes den 11 mars kl 19.59  

Glädje tårar min älskade dotter fick en dotter kl 19.59  

Nu sitter jag här och väntar med en nervös spänning och glädje.. Min äldsta dotter ska få sitt efterlängtade barn och mitt barnbarn. Pirrigt i magen och har jag lagt mig och inte hör något så tror jag att det blir svårt att sova..  

Loren vann årets låt på melodifestivalen, ok den var helt ok. Jag tippade på den. Jag har inte kollat detta år på dessa uttagningar för när jag hörde att Björn Ranelid skulle vara med då kändes det som det skulle spåra ur totalt. jag slutade att se när de gjorde om alla dessa uttagningar. Det blir föööör långt. Gillade Torsten Flincks låt fast den kanske inte passa in där men den var ganska skön....Nä nu får det bli natti natti   

Allt skulle kännas bättre om det inte blev som det vart i går. Fast man är 44 år så kan man må riktigt skit.

Jag och min son ska gå i terapi tillsammans  och det är bra, jag klarar av att folk speglar mig för det har jag varit med om så ofta. Går i egen behandling. 

Det som gör att jag inte klarar detta känslomässigt är att de vet inte hur vi är riktigt och vad min son gör mot mig när ingen är här. Sitter vi i grupp och allt riktas mot mig får jag då höra att jag går i ett sådant fösvar, ja! är det så himla konstigt att man gör det sedan när dessa herrar går då uttnytjar min son hela situationen i mot mig. Tappar här då min frihet, känner mig trängt och på någotvis uttnytjad.

Allt det jag fått lära mig känns som de plockar av mig, vet inte om jag ska vara arg eller gråta.

Vad gör man som ensamstående förälder och behöver så mycket hjälp och stöd man behöver och så får man men det blir bara helt fel.