Ung som gammal och man är sjuk eller har ett funktionshinder eller ett handikapp så förstår man varann på ett helt annat sätt om man inte blivit drabbad själv.

Hade inte allt det som hänt mig i min sjukdom med utbrändhet, smärta och värk och stora utmatningsdepressioner, som jag att jag fått förändra hela mitt liv och har haft svårt att acceptera något som jag inte vet ett skit om igentligen.

Nu har jag haft praktik på ett äldreboende och många där går igenom exakt samma sak som mig. Skillnaden är att de ska bo där under sin sista tid, där är deras hemma.

Personalen som arbetar där, kan det vara svårt med en del för de förstår inte mig och min sjukdom. Det märks för de förstår heller inte de gammla som bor där heller.

Ödmjukhet och förståelse vad är det??? det finns inte hos en del. Hur kan man göra ett bra jobb då, jobbet kanman göra men relationerna mellan vårdtagarna blir inte bra och inte deras sista tid i livet. Fruktansvärt.

Jag ska inte arbeta med detta men jag ska arbeta med människor men vill ha ur mig det här för det skrämmer mig hur det ser ut, det har pratats mycket om vården och jag har verkligen fått se insidan av vården....