Jag är i en riktigt dvala och vill inte vakna ur denna känsla med en massa lyckorus.

Jag trodde inte jag skulle få vara med att uppleva sådaan känslor, skulle kunna säga kärlek men det skulle inte låta vettigt det vet jag efter en vecka. Grejen är ju det vi har kännt varandra längre än så men skitsamma det är underbart som fan och det är bara att köra på.

44 år och precis gått in i en relation något som jag inte haft på 10 år ca...och i nyktert tillstånd något som inte hänt tidigare, jo men å var jag också ny nykter för snart 13 år sedan.

Var i en relation men valde bort män efter et och när man minst anar det så dyker det upp en gammal vän upp med samma bakgrund som mig och så träffades vi lite och i det så händer det något som jag inte skulle hända nu.

Har hört de som gått före mig att när man minst anar det så dyker han upp och det som är sä jäkla sjukt i detta det är att det är precis så jag känner. Han och jag är mycket lika i sättet och tycker och upplever samma sak i mycket, han har barn som mig mm och det kan inte kännas bättre.

Så fort jag tänker på han får jag rysningar, en lust som var länge sen jag kände, ja som sagt helt sjukt är det.

Det får inte gå för fort för jag vill inte att detta ska ta slut och jag är rädd att detta är för bra för att vara sant för jag är så rädd att förlora det jag fått..........så jävla sjukt att känna så här för det trode jag aldrig att jag skulle kunna känna dessa känslor...

Känslor och tankar snurrar som bara den ett virrvarr. Men i det tunga så känner jag mig glad och lyckliga. Oavsett med vem så ska jag antagligen gå i genom detta underbara.

Det som är ändå lite roligt är att man känner sig som när man var tjugo..