Direktlänk till inlägg 2 juni 2010
I måndags blev jag en av alla som blev av med sjukersättningsförsäkringen och igår började jag med aktivitetstöd. Frisk..nä inte på långa vägar men vad ska jag göra då när denna regering bestämmt nåt annat för oss och inte nog med det så ska de besämma våra pengar vad vi ska ha och vi som redan ligger ned hamnar ännu längre ned. Jag blir av med ca 4000 i månaden och kanske behöver till och med söka socialbidrag, vilket förbannat nederlag. Jag har haft så jag klarat mig på ytan men nu hamnar jag så långt ned som det bara går.
Detta skapar en himla massa åmgest och oror.
Ska det verkligen behöva vara så här??
Ska livet kännas så här.. bläää. Jag vill ha ett liv och jag vill ha en man.. Jag vill känna tacksamhet mm. Jag har ett liv men ingen man... Varför ska allt bli så förbaskat komplicerat som bara den hela tiden. ...
Just precis exakt nu.. känner jag mig så arg. Så min impulsivitet drar i mig men jag ska ha mitt förstånd och inte göra nåt dumt. Vännen som jag gillar så mycket blir jag galen förbannad på för jag vill ha svar och vill sedd som en vän... ...
Jobbigt när det finns känslor till en man som känns bra.. Mitt hjärta skulle vilja skrika ut till alla. Det är han, han som jag tycker om. Men sen var det detta med ömsesidig känsla..Hur och vad gillar han hos mig...Jag vill inte vara ett ego elle...
Här suckas det med ångest.. vill inte ha denna ångest. Det är för mycket i mitt tokiga huvud och tankarna bara går tillbaka på vad och hur denna vecka varit med en sådan glädje och lycka som vände sig snabbt i nåt svart destruktivt kaos liknande. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|