Så känns det nu när denna dag har gått till sitt slutt och mitt samvete kommer fram som har gömt sig bakom ilska och frustration.

Jag och min mor var till Uppsala idag och hälsade på min kära morbror. Det var jobbigt men ändå skönt att få se honom. Han sov fortfarande men andningen var jobbig för honom.

På väg hem diskuterade vi hur allt skulle bli med de praktiska sakerna och denna kvinna han hade träffat under en mycket kort tid och skulle bo hos honom när han inte bodde där. Hans syskon som skulle ta hand om detta.

Något vi inte tyckte om riktigt som ingen visste vem det var, denna kvinna. Efter vi kom hem så upptäckte jag att hon hade kommit hit till stan. Vet inte vad som hände men jag blev så arg, blev så fruktansvärt arg så att jag började nästa skaka. Jag tyckte hon denna kvinna bara klampa in i våra liv. Jag kom på ett AA möte och bad för att få tillbaka mitt förstånd, fatta inte varför jag skulle reagera så för.

När jag kom hem så pratade jag med min mor och hon hade rett upp en del men JAG tyckte INTE så... Och nu sitter jag här med ett jävla dåligt samvete och skäms för hur arg jag varit. Jag har en sådan stor sorg i mig som blir till en ilska som jag inte kan hantera. Gud så jobbigt...nu skulle jag behöva säga för¨låt till min omgivning.