Direktlänk till inlägg 1 november 2011
När jag gick ut på FB i morse fick jag se detta skrivet till min son från hans allra bästa vän. Jag blev mycket tårögd.
"Jimmy min älskade bror !
Jag ville bara säga att jag älskar dig otroligt mycket , du betyder verkligen mycket, du är pricis som min riktiga bror , du betyder lika mycket som mina riktiga bröder,dom har bara vart med två år mer o det är fan inget , vafan vi har växt upp tillsammans , gått igenom både bra o svåra tider tillsammans , vi har alltid ställt upp för varandra, verkligen funnits där för varann, o det tog verkligen idag när jag prata med dig i tele , jag hatar att höra eller se dig må dåligt , vi klarar detta! du är stark Jimmy ! om ett tag kommer du hem o då ska allt bli bra , vi ska fixa detta ! det klarar vi , det vet jag !"
Ska livet kännas så här.. bläää. Jag vill ha ett liv och jag vill ha en man.. Jag vill känna tacksamhet mm. Jag har ett liv men ingen man... Varför ska allt bli så förbaskat komplicerat som bara den hela tiden. ...
Just precis exakt nu.. känner jag mig så arg. Så min impulsivitet drar i mig men jag ska ha mitt förstånd och inte göra nåt dumt. Vännen som jag gillar så mycket blir jag galen förbannad på för jag vill ha svar och vill sedd som en vän... ...
Jobbigt när det finns känslor till en man som känns bra.. Mitt hjärta skulle vilja skrika ut till alla. Det är han, han som jag tycker om. Men sen var det detta med ömsesidig känsla..Hur och vad gillar han hos mig...Jag vill inte vara ett ego elle...
Här suckas det med ångest.. vill inte ha denna ångest. Det är för mycket i mitt tokiga huvud och tankarna bara går tillbaka på vad och hur denna vecka varit med en sådan glädje och lycka som vände sig snabbt i nåt svart destruktivt kaos liknande. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|