Här går det undan med det mesta.... Jag trodde verkligen att jag skulle få vara ledig hela januari och börja skolan i februari om jag nu kom in på omvårdnad.        

 Det gjorde jag också, fick besked i måndags och fick börja i tisdags och det är så häftigt och hoppas att det funkar på heltiden.    

Men bara att få känna dessa känslor det går inte att beskriva som 44 åring. Ni tror nog att jag är helknäpp och det kanske jag är också.    

Vi som missbrukat bort hela ungdomsåren och vuxeliv och inte gjort saker som många gör det där normala, så blir man nykter och upptäcker att man inget har när alla andra har det där....          

Tiden går och till sist funderar man "vad fan vill jag när jag blir stor" för känslomässigt är jag i åldern som jag börjar missbruka så jag är kanske inte så gammal.  

   Och så kommer man på att detta vill jag bli och hålla på med och kanske får lite panik för att den biologiska klockan ticker på.

Vad jag vill bli när jag blir stor är att gå omvårdnad sedan alkohol och drogterapeut kanske men något i den stilen. Inom missbruket vill jag för det är något jag kan med en nykterhet på 12 år. Det är så häftigt...