Det är ett tag sedan jag skrev men det har hänt så mycket och händer så himla mycket hela tiden...

Jag är fortfarande tillsamans med min älskling och jag får verkligen lära mig att vara i en relation, det är bättre mot det var ett tag men har kommit påatt det är inte enkelt att vara den andra eller tredje personen. Det jobbigaste är sonens mamma som jag retar mig på som en galning. Det är en sak om man pratar om  sitt/sina barn men sitter och ringer för att diskutera ens egna problem men mannen jag är tillsamans med känns inte ok. Hon är gift och anförtror sig inte ens åt sin egen man. Sen har hon barn sedan tidigare som hon dumpar av på mannen jag är tillsamans med. Sjuk relation och kaos artat. Detta kan jag fasiken inte hantera. Jag tycker i mitt tänkande att det är sunt och friskt.

Sen i mitt allt så har min älskade son strulat till det ordentligt för sig, han har gjort att ganska hårt brott och suttit häktad i ett antal dagar och nu får han inte bo hemma för mig.

När ska allt detta ta slut... hur mycket ska man orka det är ju alltid något skit rent ut sagt. Men ni alla får ha det så gott så ska jag försöka jag med.