Sedan en manåda har jag varit i en relation som jag inte haft på tio år. Det har fungerat bra ända tills helgen som var då hamna vi i konfilkt hela tiden. Jag får inget säga det är hans ord som är hela tiden.. jag känner att jag inte blir behandlad som den vuxne utan som ett barn. Den siste stora konflikten handlade om att jag nämde min ångest och min sjukdomsbild, han menade på att alla har ångest men jag är inte värre än nån annan och sen diskussion om hur han gör att det blir ett krav att alla ska göra som han. Jag vet att min egen sjukdomsbildd får jag leva med men så kan man inte resonera menada han. Sen igår gjorde han tydligt att han aldrig kommer att gå hem till mig.. ska inte en relation vara på bägges villkor. Hur det än är så gillar jag denna man starkt men hur ska man få honom eller kanske mig att ta beslut. Jag mår inte alls bra i detta och är ledsen hela tiden.....Är det någon som kan ge nåt råd eller nåt det kanske finns någon i nåt liknande.