Nu har jag fått känna av mitt arbete...tungt när någon som man har lärt känna bara är borta helt plötsligt.

Det blir en mycket märklig känsla och speciellt när man känner på sig vad som ska hända.

Funderingar på sitt eget liv kommer upp och hur man levt och hur ens egen ålderdom blir.  

Jag är i en riktigt dvala och vill inte vakna ur denna känsla med en massa lyckorus.

Jag trodde inte jag skulle få vara med att uppleva sådaan känslor, skulle kunna säga kärlek men det skulle inte låta vettigt det vet jag efter en vecka. Grejen är ju det vi har kännt varandra längre än så men skitsamma det är underbart som fan och det är bara att köra på.

44 år och precis gått in i en relation något som jag inte haft på 10 år ca...och i nyktert tillstånd något som inte hänt tidigare, jo men å var jag också ny nykter för snart 13 år sedan.

Var i en relation men valde bort män efter et och när man minst anar det så dyker det upp en gammal vän upp med samma bakgrund som mig och så träffades vi lite och i det så händer det något som jag inte skulle hända nu.

Har hört de som gått före mig att när man minst anar det så dyker han upp och det som är sä jäkla sjukt i detta det är att det är precis så jag känner. Han och jag är mycket lika i sättet och tycker och upplever samma sak i mycket, han har barn som mig mm och det kan inte kännas bättre.

Så fort jag tänker på han får jag rysningar, en lust som var länge sen jag kände, ja som sagt helt sjukt är det.

Det får inte gå för fort för jag vill inte att detta ska ta slut och jag är rädd att detta är för bra för att vara sant för jag är så rädd att förlora det jag fått..........så jävla sjukt att känna så här för det trode jag aldrig att jag skulle kunna känna dessa känslor...

Känslor och tankar snurrar som bara den ett virrvarr. Men i det tunga så känner jag mig glad och lyckliga. Oavsett med vem så ska jag antagligen gå i genom detta underbara.

Det som är ändå lite roligt är att man känner sig som när man var tjugo..

Fem veckors praktik på äldreboendet är avklarat...

Stolt över mig själv som jag inte jobbat på fem hela år.

Jag har lärt mig en hel del både på personal och boende samt att jag sett vad det kan brista som det gör många gånger.

Nu har jag ett beslut att ta och sen sista uppgiften i detta ämnen.

Men nu handlar det mest att varva ned för det känns i kroppen med värk... Ha det gott

Melvin föddes den 26 mars ca kl 800

Så nu har jag blivit faster för första gången.

Jag är så glad

Ung som gammal och man är sjuk eller har ett funktionshinder eller ett handikapp så förstår man varann på ett helt annat sätt om man inte blivit drabbad själv.

Hade inte allt det som hänt mig i min sjukdom med utbrändhet, smärta och värk och stora utmatningsdepressioner, som jag att jag fått förändra hela mitt liv och har haft svårt att acceptera något som jag inte vet ett skit om igentligen.

Nu har jag haft praktik på ett äldreboende och många där går igenom exakt samma sak som mig. Skillnaden är att de ska bo där under sin sista tid, där är deras hemma.

Personalen som arbetar där, kan det vara svårt med en del för de förstår inte mig och min sjukdom. Det märks för de förstår heller inte de gammla som bor där heller. 

Ödmjukhet och förståelse vad är det??? det finns inte hos en del. Hur kan man göra ett bra jobb då, jobbet kanman göra men relationerna mellan vårdtagarna blir inte bra och inte deras sista tid i livet. Fruktansvärt.

Jag ska inte arbeta med detta men jag ska arbeta med människor men vill ha ur mig det här för det skrämmer mig hur det ser ut, det har pratats mycket om vården och jag har verkligen fått se insidan av vården....

I dag är det andra dagen jag gör praktik på ett äldre boende, det är faktiskt ok. Var rädd för det gamla men helt enkelt så har jag varit rädd för att möta min egen ålderdom när jag ser andra gamla. Men det är ok och jag kan finnas och prata med andra människor och få lyssna på hur de har och hur de mår och saknaden och en längtan bort till något annat.

Hur lika dessa människor kan vara små barn fast de är stora och även lite krävande.

Jag har fått vara med att fira en 99 år gammal kvinna idag, det är något helt otroligt. Det fick mig att tänka tillbaka när Edla Nilsson fyllde 100 år 1975.

Edla Nilsson blir firad av Olof Palme 9 april 1975, på äldre boendet jag arbetar på.

Jag ler fortfarande, så jäkla glad